29 april
Nuuu är det dags. Kära nån vad (res)febrig jag har varit hela natten. Vaknat o kollat på klockan o trott jag försovit mig minst hundra gånger. Ska bli skönt när man sitter på flyget och liksom ändå inte kan göra nåt annat än bara sitta där.
Väderutsikter för Hanoi imorgon: 27 grader:)
Hög tid att rusa till bussen. Vi hörs!
Väderutsikter för Hanoi imorgon: 27 grader:)
Hög tid att rusa till bussen. Vi hörs!
19 April
Redo ja. Det är jag ju men frågan är hur det är med de däringa vulkanerna? Tänka sig att de skulle vakna till nu. Just precis nu. Känns lite darrigt. 10 dagar kvar. Nedräkningen fortsätter. Listorna bockas av och jag är numera Ducoral-klar oxå.
Besökte vårdcentralen häromdagen för att fylla på lite i medicinförrådet. Min läkare ser ut precis som tomten på julafton. Ni vet han som säger: -" Säg mamma" höhöhö hahaha. Stort vitt yvigt hår. Han brukar ägna en stund av besöket till att förklara och noga berätta om hur han själv mår och hur hans arbetssituation ser ut för tillfället. Han har mycket att göra. Han är helt slut. Han skulle minsann oxå behöva ut och åka. Jodå, han har rest en del. Och han samlar på vykort. -"Så skriver du ett till mig från Vietnam". Alltså inte som fråga utan mer som order. -"Nu har jag ju skrivit intyg och fixat recept, det är förresten inget mer du behöver?" Jag tog ett antibiotikarecept oxå för säkerhets skull, nu känner jag ju att lite lugnande kanske skulle vart fint på flyget. Får väl kompensera med en rejäl GT kanske. OM jag nu sitter där vill säga.
Hela tiden är det ett stort OM just nu. OM jag åker behöver jag t ex en ryggsäck jag gått och kikat lite på, ett myggnät är oxå rätt käckt men OM jag inte skall dit är det helt onödigt. Åh, jag gillar inte OM.
Besökte vårdcentralen häromdagen för att fylla på lite i medicinförrådet. Min läkare ser ut precis som tomten på julafton. Ni vet han som säger: -" Säg mamma" höhöhö hahaha. Stort vitt yvigt hår. Han brukar ägna en stund av besöket till att förklara och noga berätta om hur han själv mår och hur hans arbetssituation ser ut för tillfället. Han har mycket att göra. Han är helt slut. Han skulle minsann oxå behöva ut och åka. Jodå, han har rest en del. Och han samlar på vykort. -"Så skriver du ett till mig från Vietnam". Alltså inte som fråga utan mer som order. -"Nu har jag ju skrivit intyg och fixat recept, det är förresten inget mer du behöver?" Jag tog ett antibiotikarecept oxå för säkerhets skull, nu känner jag ju att lite lugnande kanske skulle vart fint på flyget. Får väl kompensera med en rejäl GT kanske. OM jag nu sitter där vill säga.
Hela tiden är det ett stort OM just nu. OM jag åker behöver jag t ex en ryggsäck jag gått och kikat lite på, ett myggnät är oxå rätt käckt men OM jag inte skall dit är det helt onödigt. Åh, jag gillar inte OM.
9 April
...20 dagar kvar innan avresa. Kan inte fatta att det snart är dags. Känns som det var igår det var första dagen på skolan och rektorn höll sitt välkomsttal där hon berättade om alla spännande saker vi hade att se fram emot under våra kommande tre år på skolan. "- så kan ni åka till barnsjukhuset i Hanoi på valbar kurs termin 5"
De där orden etsade sig fast i min hjärna. Kunde jag verkligen det? Jag? Marie? Utan familjen i fem veckor? Hur som helst så bestämde jag mig där och då att jag skulle försöka. En chans jag helt enkelt inte kunde låta passera obemärkt förbi. Det kittlade äventyret i mig alldeles för mycket... Jag letade stipendier och terroriserade folk som varit där med tusen frågor och blev bara mer och mer sugen ju mer jag fick veta.
Studiebesök på barnkliniken för att få en inblick i hur det funkar i Sverige. Kändes bra för mig att ha något att jämföra med. "Lektion" med gäststudenter från Hanoi. Jag var alldeles trött i huvudet av koncentration efter 1 (!) timmas lyssnande på vietnames-engelska. Undras lite hur det skall kännas i fem veckor... Vaccinerad. Pass och visum fixat. Resehandboken välläst. Keen-sandalerna inköpta. Börjar bli redo.
De där orden etsade sig fast i min hjärna. Kunde jag verkligen det? Jag? Marie? Utan familjen i fem veckor? Hur som helst så bestämde jag mig där och då att jag skulle försöka. En chans jag helt enkelt inte kunde låta passera obemärkt förbi. Det kittlade äventyret i mig alldeles för mycket... Jag letade stipendier och terroriserade folk som varit där med tusen frågor och blev bara mer och mer sugen ju mer jag fick veta.
Studiebesök på barnkliniken för att få en inblick i hur det funkar i Sverige. Kändes bra för mig att ha något att jämföra med. "Lektion" med gäststudenter från Hanoi. Jag var alldeles trött i huvudet av koncentration efter 1 (!) timmas lyssnande på vietnames-engelska. Undras lite hur det skall kännas i fem veckor... Vaccinerad. Pass och visum fixat. Resehandboken välläst. Keen-sandalerna inköpta. Börjar bli redo.
