marieivietnam

Lange sedan vi sags/hordes nu. Jag ar i min lilla bubbla och jobbar pa. Dagarna rullar pa, nu har det snart gatt fyra veckor, var tar tiden vagen...

Jag har ett favorithak - Papa Joe. Hanois godaste kaffe - i mugg!! Litet roligt att det var just dar jag horde -"Men ar ni har!!!" Tva klasskamrater pa resa genom Asien. jag visste att de var i Hanoi men chansen kanns ganska liten att man bara skall springa pa varandra. Hur som helst riktigt kul att traffa dem! Hanna o Josefin. De kom nerifran och hade just besokt de stallen vi skall vidare till nu till helgen. Bra med lite tips. Jag fick fragan vad de skulle se under sina tva dagar i Hanoi. Vad svarar man pa det? Jag har varit i Hanoi i snart fyra veckor med pulsen, stamningen, folket och vesporna. Alla som lagar mat, nattar barn, dricker ol och tvattar haret pa gatan. Det eviga tutandet som jag knappt noterar langre. Eller en tur sjon Hoam Kim vid fem-tiden pa morgonen for att se staden vakna. Runt sjon joggas det, gymnastiseras pa alla de mojliga satt. Ett gym ala modell Flintstone uppmonteras for att tas ned ett par timmar senare.

Torsdag kvall satte vi oss pa taget for att ta oss till Sapa. Ligger ca 30 mil norr om Hanoi upp i bergen dar Indochinas hogsta topp Fasipan statar i all sin prakt. Nattaget  tog timmar pa sig att forflytta oss de 30 milen mellan Sapa och Hanoi. Jag sov en stock hela resan med tagets tuffande i oronen. Riktigt rogivande oss mysigt. I Sapa vantade en guide pa oss som hade tankt klattra upp pa de dar berget. Jag var alldeles pirrig nar jag tittade upp pa toppen som var omgiven av moln. Klockan 9.00 gav vi oss ivag. Halva vart gang, en guide och en barare som bar all var mat som vi skulle ata under de kommande tva dagarna. Bararen sprang som en bergsget med sin stora korg. Ganska snart insag vi att det skulle bli en ganska lerig resa med mycket klattrande upp och ned. Forsta dagen tog vi oss upp till 2800m till var camp for natten. En ganska maktig kansla att vandra uppfor bergskammarna och se en helt fantstisk utsikt. Har uppe var det moln och regn, lite smakallt och blasigt. Vi fick njuta av fantastiskt god vietnamesisk mat som lagades i ett litet kok med rinnande vatten. Kranen bestod av ett bamburor som fick sitt vatten fran berget. Storkocken skar och hackade, skolde gronskaerna och stekte i det enda kokkarlet hur lange som helst. Det kokades ris och dukades i vart "hus". Tills slut var det dags att ata. Dar sitter vi. Mitt ute i ingenstans. Det blaser och viner, regnar i mangder. Sterainljusen ar tanda. Vi ar tva svenskar och en norsk tjej och ett helt gang vietnameser. Vi kan inte prata sa mycket med varandra, mer an enstaka ord men ar en av de absolut trvligaste kvallarna har i Vietnam. Till maten kom risvinet fram som serverades i skalar. "Happy water" och visst blev vi annu lite lyckligare. Stamningen var pa topp och vi laddade for topptuern i ottan foljande morgon.

Hela natten blaste det full storm och regnet fullkomligt vrakte ned. Dorren till vart hus bestod av tva halprovesoriska dorrar som stod omsom oppna omsom stangda hela natten. Det var svinkallt. Dessutom som gradden pa moset hade de sota guiderna berattat for oss att det fanns gott om rattor och beskrev hur de lat. Efter det horde jag det ljudet heeela tiden. Guiden som sov hos oss forvarade sitt morgonbrod alldeles brevid och det kandes val inte helt mysigt med tanke pa rattornas entrangda pipande...Behover jag saga att jag inte sov en minut den natten? Pa morgonen var jag ganska saker pa att toppturen skulle bli installd eftersom det var sadant ovader, men nej. Det var bara att pinna pa. Klattra vidare i leran och regnet. Ungefar en timme tog det upp. Och sedan stod vi dar pa toppen. Mitt i molnet. En mjolkvagg runtom. Men just da gjorde det inget for jag hade klarat det och var var hogst just dar och da. Ett litet lyckorus spred sig i kroppen...

Att ta sig ned var oxa en liten starpats i sig och ben och knan fick vad de talde. Val tillbaka i Sapa unnade vi oss lite massage for att overhuvudtaget kunna ga, men det var det vart. Och kommer jag hit igen gor jag om det.

Sapa var en liten rolig bergsby med en befolkning som klar sig i sina typiska handgjorda klader. Stora konstiga saker pa huvudet och klader i starka farger. Fina och pyttesma, de rackte val mig till midjan ungefar, ganska komiskt men praktiskt eftersom de tjatade sa inferaliskt pa att man kopa deras saker. Tiittade jag bara inte ned sa sag jag dem inte. En praktisk taktik som de inte kopte sa varst lange utan tog tag  mig och slangde saker pa mig istallet. Luften var som en svensk bra sommar med runt 25 grader. Riktigt skont. Sedan var det dags for nattag tillbaka till Hanoi. Detta taget lat ungefar som det skulle ga sonder nar som helst med ett obehagligt skrammlande ljud hela resan. Som pricken over i borjade det dana musik klockan fyra pa morgonen da de tyckte det var dags for alla att vakna. Detta land ar ett mysterium. Men ett ganska harligt sadant!!