marieivietnam

Jag har blast sapbubblor. Sa mycket sapbubblor som jag aldrig blast vi ett o samma tillfalle. Man kan latt trottna pa alla barn och foraldrar som ar ledsna och som man inte kan trosta. Hur trostar man nar man inte kan prata med och forklara vad som hander eller ens vet om man far ge en uppmuntrande klapp? Eller inte kan forklara varfor deras barn inte kan fa smartlindring utan skall sutureras utan bedovning eller stickas 25 ggr... Nja, jag kan bli fruktansvart trott pa okansligheten och de till synes helt oberorda sjukskoterskerna. Tva lakare har jag hittat som faktiskt kan se lite mjuka ut i ansiktet nar de har ett svart sjukt, erller ledset ororligt barn framfor sig. Jag foljer helst dem och tanker att det ar kulturkrock, de ar sa hemskt tacksamma for att de far vard, varden ar val skapligt bra trots allt, de gor sa gott de kan osv och vill inte tanka pa att pengar under bordet skulle ge barnen bade ett och annat som hade underlattat. Korruptionen star mig upp i halsen. jag vill inte se, inte veta. Nej, i de lagena kanns sapbubblor bra. Tryggt och hemma. Ofarligt. Och succe! Alla barm som vantade pa att fa komma in kunde behova piggas upp lite och bubblorna uppskattades. Barnen var till en borjan lite tveksamma mot de tva enormt stora blekansiktena i bla klader som blaste bubblor men de jobbade snabbt upp sig och jagade bubblor ohammat. Underbart och forsta gangen jag kande att jag gjorde nat riktigt bra pa sjukhuset...

Hanoi ar ju som jag sagt alldeles sjukt rorigt och charmigt. Lugt o kaos pa samma gang men kan vara skont att komma ifran. Vi tog flyget ner till Hoi An, ca en timmes flyresa soderut. Hotellets kille hamtade oss och sag val knappt ut att vara i korkortsalder men vad spelare det for roll? AC:n var pa och fram kom vi. Tva sma manniskor som endera gick ratt ut i gatan eller svangde vanster mitt framfor bilen holl pa att stryka med men man borjar vanja sig. Det gick bra denna gangen ocksa tack o lov. Killens mobil ringde vid flera tillfallen och till slut rackte han luren till Jan-e och ville att han skulle prata med hans flickvan. Vi ar valdigt exotiska har och folk stirrar och pekar ohejdat. Vi ar en slags turistattraktion vi ocksa.

Val framme vid hotellet, eller rattere sagt nastan framme var vi tvugna att stanna eftersom gatan inte fanns mer. En gravskoppa stod snyggt parkerad och hade gravt upp vagen. Killen skrattade. Vietnam i ett notskal...Det lilla hotellet ville att vi skulle uppgradera rummet till ett battre men ekonomiska som vi ar (hahaha) tycket vi att det rackte med det enkla. Da borjade priset plotsligt ga ner pa Fina fin-rummet och plotsligt var skillnaden sa liten sa det var lojlig att tacka nej. Vi uppgraderade oss. AH, hotellet har riktigt god frukostbuffe med lite mer an vad Hanoihotellet har att erbjuda. Kanns finnt med nagot annat an stekt agg pa formbrod som omvaxling! Frukosten serveras ute och det kanns som att sita i regnskogen-light. Palmerna vajar, odlor tittar pa en fran lite olika hall och poolen sorlar inbjudande...

Hoi An ar sommersornas och lyktornas stad. Pittoresk med medalhavskansla. Har finns hur manga skradderier som helst och du kan sy upp det du vill ha pa nagra timmar. ( om du orkar vill saga. Varmen och tusen tyger och modeller gar att det kanns omojligt att baetamma eftersom vi bara skall vara har over helgen. Synd. Hade jag stannat en dag till kanske det hade funkt men nu kanns det mest stressigt...)Hur kan det funka med sa manga? Vi hyrde cyklar vilket var helt perfekt. Staden ar sa liten och framfor allt inte lika vespakaosaktig som Hanoi sa det var skont som omvaxling. Har finns en fantastisk strand. Alltsa inte lite smamysig som duger bra nar det ar typ 40 gr varm utan HELT FANTASTISKT. Milslang, vit sandtrand med roliga vagor att kasta sig i. Lite folk och oexploaterad (An sa lange. Skyltar langs vagen  talar om den vietnamesiska drommen alltfor tydligt. Ju storre hotell desto battre...) Framat kvallningen kommer vietnameserna med sina plaststolar (pyttemodellen), sackvis med mat och hela tjocka slakten.

Annu en dag pa sjukhuset. Idag hade vi ett litet hopp om att antligen fa tag pa Dr Lars. En svensk lakare som jobbar har i ett slags forskongsprojekt inom onkologi. Vi hade en liten plan pa att han skulle kunna forklara ett och annat for oss vad det galler sjukhuset eftersom det ar sa svart att forsta vad de sager och man har valdigt manga fragor man skulle vilja fa svar pa. Annu en gang stegade vi in pa australiensarnas kontor dar han har bott in sig. En liten dam motte oss och sa: Ah, dr Lars. och sa skulle vi springa efter henne. Vi forstod det som att han satt i biblioteket och det gjorde han ju. Tillsammans med 50 andra som gick en kurs i akutsjukvard men det hindrade inte var lilla dam att hamta honom till oss. Kandes ganska skapligt dumt... en stund. Sedan gick det upp for oss att kurs hemma och kurs har inte riktigt gar till pa samma satt. Vi blev inbjudna att vara med eftersom delar av kursen var pa engelska sa passade det fint. Hur som helst, en elektriker arbetade med sitt un der ett par timmar samtidigt som kursen pagick vilket innebar att ljuset slacktes och tandes, han tappade sina verktyg som danade och storde allmant satt ganska mycket hela tiden. Ingen brydde sig nog forutom oss. Allt onormalt ar helt normalt har. Sa ar det bara. Dessutom sprang folk fram och tillbaka, bytte platser, pratade hogt och pysslade med sina mobiltelefoner...

Del tva pa kursen imorgon. kanns faktiskt ratt skont att slippa se alla andningssjuka bebisar och barn med hjarnhinneinflammaton och Dr skolpadda som jag och Frida ar lite trotta pa....

Vi har noterat att titt som tatt ser man kvinnor som sitter med en pincett och pillar i en annan kvinnas har. Vi har funderat lite pa det dar for att det ser ut som att man plockar loppor men samtidigt tanker man att sa oppet sitter man val inte o gor det, men jo loppor var/ar det. Huuuu, annu en sak att passa sig for.

Innan jag akte hemifran tankte jag att myggor klarar man sig bra emot om man har klader och Mygga. Jovisst. Om det inte ar typ 40 grader varmt. Da har man inte mer klader an man behover och det har tydligen myggorna uppskattat. de verkar gilla mig bra. Har fatt en ansenlig mangd prickar som kliar...

Vi har fatt vara rutiner sa smatt, tom jag borjar hitta lite har mitt i roran av allt och vi har fatt sma favorithak att hanga pa vilket gor att det borjar bli en liten vardag. Visserligen fortfarande en ganska rorig sadan men andoch lite at det hallet. Jag har tack o lov oxa hittat Papa Joe som har gott kaffe i MUGG!