Hanoi
Vilket drag, vilken stad! Oj, oj, oj! Trodde aldrig jag skulle overleva farden fran flygplatsen till hotellet for att borja fran borjan. En snall och van liten kille korde oss. Har galler regeln tuffast kor forst. Man sicksackar sig fram och tutar allt vad man orkar oavsett om det ar nagon i vagen eller inte. Man kor om dar man hittar sig en plats. Far val vara glad att 1: Vi kom helskinnade fram och 2:Den lilla flicka som mejades ner i farten verkade klara sig skapligt. Sag inte riktigt eftersom var chaffaur hade brattom vidare...
Vi bor i den gamla delen av staden och har ar ett myller utan dess like. Tva miljoner vespor som fraktar allt som behover fraktas - allt fran familjen till plattTV och ankor till berg av lador och kartonger Man susar fram i full fart, tutar hela tiden SMS:r samtidigt som man sicksackar sig fram bland alla andra vesp-kompisar. Pa nagot satt ar det organiserat kaos. Trafiken flyter pa efter sina egna regler och trots den enorma folkmassa som dygnet runt verkar vara i rorelse och pa vag nagostans, kanns trafiken inte hetsig och stressig pa det satt man kan uppleva i Sydeuropa. Det ar ingen som viftar med armarna ilsket eller vill sla nagon. Hjalm, nja kanske mamma och pappa men minstingen (-arna) i familjen far noja sig med en keps i basta fall. Apropa hjelm forresten! Har finns en del snygga varianter jag kan tipsa om: Modell keps i alla mojliga farg- och monster kombinatier. Vespan ar for ovrigt en bra siesta-sang nar man behover ta sig en tupplur mitt pa dagen. Fattar inte hur man haller balansen men a andra sidan ar jag ju typ dubbelt sa stor som de flesta har.
Har bor och lever man sitt liv pa gatan. Overallt har man sina sma kok, minibord och stolar (tank modell mindre av de plastbarn stolar som vi brukar ha till barnen hemma) dar man sitter och ater, pysslar med nagot eller bara sitter. Manniskorna ar vanliga, snalla och duktiga pa att lura av oss pengar. Jag maste verligen bli duktigare pa att pruta! Priset varierar konstant men a andra sidan ar allt billigt aven om vi betalar det dubbla jamfort med vietnameserna. Idag kostade t ex lunchen ca 10:- for tre av oss. For den fjarde kostade det 5:-. Sadar ar det hela tiden oavsett om vad det handlar om...
En annan rolig sak har ar deras affaride som gar pa att varje gata har sin nich. Det ar t ex mjuka gatan. Dar sljer man blojor,handukar, savetter, papper mm. Sen finns metallgatan dar allt fran husgerad verktyg och brevlador finns pa en gata. Sen har vi prydnasaksgatan och sa dar haller det pa. Ganska prakiskt tycker jag som gillar att veta att jag kopt det basta. Hade gatt mycket snabbare att handla...
Idag skulle vi kopa kontantkort till vara telefoner. Vi gick pa elektronikgatan och tyckte att det kanske skulle kunna finnas dar. Nixpix. Jag fragade i alla mojliga konstiga sma kiosker men nej. Till slut upptackte vi ett "hal i vaggen" som visade sig vara en lang smal korridor dar det langst in stod uppstallt en gang TV-apparater och var en typ av sportbar. (Joda Johan, du hade overlevt har. Verkar som vietnameserna gillar fotboll har oxa!) Hur som helst, har fanns telefonkorten. Vi betalade 100:- for 80minuter - sade han, och jag misstanker att det var minst dubbelt sa dyrt som vi skulle gatt med pa med den nojda minen som halsade oss valkomna tillbaka ...haha... Har varit har i tva dagar och borjar kanna mig lite hemma pa nagot satt. Har borjat vanja mig vid allt hysteriskt tutande och hor numer mest de avikande signalerna, typ backande lastbil ljud fast monterat pa en en vespa i full fart framat och tricket att ta sig over gatorna funkar riktigt bra. Alltsa glom att nagon stannar eller ens saktar ned om du star intill kanten. Man gar sakta i jamn fart utan att stanna och trafiken fortsatter men kor runt dig. Intressannt och omtumlande. Manga tankar snurrar i huvudet och har finns mycket att se och gora. Pa tisdag ar det sjukhuset som galler.
Vi hors!
Vi bor i den gamla delen av staden och har ar ett myller utan dess like. Tva miljoner vespor som fraktar allt som behover fraktas - allt fran familjen till plattTV och ankor till berg av lador och kartonger Man susar fram i full fart, tutar hela tiden SMS:r samtidigt som man sicksackar sig fram bland alla andra vesp-kompisar. Pa nagot satt ar det organiserat kaos. Trafiken flyter pa efter sina egna regler och trots den enorma folkmassa som dygnet runt verkar vara i rorelse och pa vag nagostans, kanns trafiken inte hetsig och stressig pa det satt man kan uppleva i Sydeuropa. Det ar ingen som viftar med armarna ilsket eller vill sla nagon. Hjalm, nja kanske mamma och pappa men minstingen (-arna) i familjen far noja sig med en keps i basta fall. Apropa hjelm forresten! Har finns en del snygga varianter jag kan tipsa om: Modell keps i alla mojliga farg- och monster kombinatier. Vespan ar for ovrigt en bra siesta-sang nar man behover ta sig en tupplur mitt pa dagen. Fattar inte hur man haller balansen men a andra sidan ar jag ju typ dubbelt sa stor som de flesta har.
Har bor och lever man sitt liv pa gatan. Overallt har man sina sma kok, minibord och stolar (tank modell mindre av de plastbarn stolar som vi brukar ha till barnen hemma) dar man sitter och ater, pysslar med nagot eller bara sitter. Manniskorna ar vanliga, snalla och duktiga pa att lura av oss pengar. Jag maste verligen bli duktigare pa att pruta! Priset varierar konstant men a andra sidan ar allt billigt aven om vi betalar det dubbla jamfort med vietnameserna. Idag kostade t ex lunchen ca 10:- for tre av oss. For den fjarde kostade det 5:-. Sadar ar det hela tiden oavsett om vad det handlar om...
En annan rolig sak har ar deras affaride som gar pa att varje gata har sin nich. Det ar t ex mjuka gatan. Dar sljer man blojor,handukar, savetter, papper mm. Sen finns metallgatan dar allt fran husgerad verktyg och brevlador finns pa en gata. Sen har vi prydnasaksgatan och sa dar haller det pa. Ganska prakiskt tycker jag som gillar att veta att jag kopt det basta. Hade gatt mycket snabbare att handla...
Idag skulle vi kopa kontantkort till vara telefoner. Vi gick pa elektronikgatan och tyckte att det kanske skulle kunna finnas dar. Nixpix. Jag fragade i alla mojliga konstiga sma kiosker men nej. Till slut upptackte vi ett "hal i vaggen" som visade sig vara en lang smal korridor dar det langst in stod uppstallt en gang TV-apparater och var en typ av sportbar. (Joda Johan, du hade overlevt har. Verkar som vietnameserna gillar fotboll har oxa!) Hur som helst, har fanns telefonkorten. Vi betalade 100:- for 80minuter - sade han, och jag misstanker att det var minst dubbelt sa dyrt som vi skulle gatt med pa med den nojda minen som halsade oss valkomna tillbaka ...haha... Har varit har i tva dagar och borjar kanna mig lite hemma pa nagot satt. Har borjat vanja mig vid allt hysteriskt tutande och hor numer mest de avikande signalerna, typ backande lastbil ljud fast monterat pa en en vespa i full fart framat och tricket att ta sig over gatorna funkar riktigt bra. Alltsa glom att nagon stannar eller ens saktar ned om du star intill kanten. Man gar sakta i jamn fart utan att stanna och trafiken fortsatter men kor runt dig. Intressannt och omtumlande. Manga tankar snurrar i huvudet och har finns mycket att se och gora. Pa tisdag ar det sjukhuset som galler.
Vi hors!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej Marie! Här på Tjörn händer det inget speciellt utom att alla saknar dig väldigt mycket! Hoppas det är roligt i vietnam=D
Stora kramar från Maysen och från alla i familjen Buss!
Trackback
