Salt, salt, salt
Ständigt denna saltjakt. Jag är saltsugen hela tiden och letar efter salt ständigt och jämt. TACK Anna att du påminde mig att ta med mig ett antal påsar djungelvrål det har räddat mig många gånger och jag borde verkligen lyssnat på ditt råd att ta med en burk bordssalt. Vietnameserna måste ha ett minimalt saltbehov. Åh andra sidan kan man föstå dem för finns det något saltkar så är det nästintill omöjligt att få ut något, det klibbar ihop. Jag kommer överhuvudtaget uppskatta en hel del när jag kommer hem. Frukost t ex. En standardfrukost här består av två stekta (osalatde )ägg, tre skivor ljust bröd, smör ett glas "orangejuice" som smakar ungefär som en Fanta som stått öppen hela dagen och all kolsyra har gått ur. Skumt eftersom de har så mycket god frukt här. Har man tur kan man få sig en kopp vietnamesiskt kaffe som är helt ok att dricka. Ibland får man "dripp-coffie" som är som en vrålstark espresso om man skalll beskriva det i positiva ordalag. Så, frukost kan jag längta efter med grovt bröd och en smakrik ostskiva och en god kopp kaffe...mmmmums... Mat är ju ganska centralt i livet inser man när man tycker allt ser skumt och sjukdomsframkallande ut.
Vi har haft en utflyktshelg, Fantastiskt skönt att komma ifrån hetsen i Hanoi ett slag. Vi åkte till Halong Bay. 3000 sockertoppsöar att njuta av från Djonken vi åkte på. det fanns plats för tretton stycken, vi var sex personer ombord så vi hade gott om plats. Frida och jag snikade till oss VIPrummet vilket betydde balkong vilket samt att man kunde gå på toan och ha havsutsikt... Inredningmässigt såg det precis ut som jag tänker mig att en bra Agata Christie skulle kunnat utspela sig i... Ett trevligt italienskt par åkte med oss. De bodde i Florence. Bo i Florence, verkar inte helt fel och är säkert bra alla andra tider på årret förutom semestertid, vilket de höll med om. Maricello var riktigt underfundigt
småmysrolig mest hela tiden. De tog kort på oss och tyckte nog vi var rätt roliga oxå. En liten lustig samling människor som helt frivilligt har trängt ihop sig och bor lever och andas samma luft 24h om dygnet. De skrattade gott och undrade lite hur det var för Jan-e, ensam med tre kvinnor vilket naturligtvis vår gode vän inte var sen att utnyttja och passa på att få lite sympati från Marcello som givetvis lämnade ifrån sig förstående nickar. Haha...
Halong Bay, ja vad ska man säga? Fantastiskt vackert så man gråter. Omöjligt att beskriva med ord, måste ses... Dessvärre ger en liten fadd eftersmak när man ser allt skräp som bitvis flyter runt i vattnet. Båtarna slänger allt skräp rätt ut i vattnet. Kartonger, burkar flaskor mmmm. Man bli galen galen galen och fruktansvärt ledsen...
Vi gick en trekkingtur upp i djungeln under drygt tre timmar, Jag lovar, jag har aldrig svettas så mycker i hela mitt liv. Kläderna var blöta som om jag hade duchat med dem men det var det värt. Vi har paddlat kajatk in i små grottor och laguner och badat på en supernice liten strand. Alla ord känns futtiga, hur skall man kunna sammanfatta det man upplkever med några svartvita krumelurer ? Svårt.
Vi har haft en utflyktshelg, Fantastiskt skönt att komma ifrån hetsen i Hanoi ett slag. Vi åkte till Halong Bay. 3000 sockertoppsöar att njuta av från Djonken vi åkte på. det fanns plats för tretton stycken, vi var sex personer ombord så vi hade gott om plats. Frida och jag snikade till oss VIPrummet vilket betydde balkong vilket samt att man kunde gå på toan och ha havsutsikt... Inredningmässigt såg det precis ut som jag tänker mig att en bra Agata Christie skulle kunnat utspela sig i... Ett trevligt italienskt par åkte med oss. De bodde i Florence. Bo i Florence, verkar inte helt fel och är säkert bra alla andra tider på årret förutom semestertid, vilket de höll med om. Maricello var riktigt underfundigt
småmysrolig mest hela tiden. De tog kort på oss och tyckte nog vi var rätt roliga oxå. En liten lustig samling människor som helt frivilligt har trängt ihop sig och bor lever och andas samma luft 24h om dygnet. De skrattade gott och undrade lite hur det var för Jan-e, ensam med tre kvinnor vilket naturligtvis vår gode vän inte var sen att utnyttja och passa på att få lite sympati från Marcello som givetvis lämnade ifrån sig förstående nickar. Haha...
Halong Bay, ja vad ska man säga? Fantastiskt vackert så man gråter. Omöjligt att beskriva med ord, måste ses... Dessvärre ger en liten fadd eftersmak när man ser allt skräp som bitvis flyter runt i vattnet. Båtarna slänger allt skräp rätt ut i vattnet. Kartonger, burkar flaskor mmmm. Man bli galen galen galen och fruktansvärt ledsen...
Vi gick en trekkingtur upp i djungeln under drygt tre timmar, Jag lovar, jag har aldrig svettas så mycker i hela mitt liv. Kläderna var blöta som om jag hade duchat med dem men det var det värt. Vi har paddlat kajatk in i små grottor och laguner och badat på en supernice liten strand. Alla ord känns futtiga, hur skall man kunna sammanfatta det man upplkever med några svartvita krumelurer ? Svårt.
Kommentarer
Trackback
