Mat, mat, mat
Äntligen har jag sovit. Det har varit lite si och så med den saken. Så många saker som snurrat i huvudet. Många tankar och intryck att sortera. Men inatt sov jag som en stock och börjar slappna av och kunna njuta mer. Skönt!
Tiden rullar fantastiskt snabbt här. Redan fjärde dagen. Vi har gått och gått hela dagarna och känt in oss på staden. Känns som vi landar lite mer för varje dag som går. Nu har vi bytt hotell och bor på ett mysigt som ligger i en liten avkrok på en gata vilket betyder att man inte lika tydligt hör trafiken och det evinnerliga tutandet som man stundvis har vant sig vid och för det mesta blir mer eller mindre galen av. Den gamla delen av stan,som vi bor i, känns ändå väldigt trygg och säker att vara och förflytta sig i. Jag har ingen känsla av att bli rånad eller påhoppad. Ja tills igår då kanske. Vi sitter helt fredligt, pratar och dricker öl när jag hör en kraftig duns och det visar sig att en liten tunn och galen kvinna har gått fram och slagit till Jan-e i ryggen allt vad hon orkar. Efter detta stod hon länge och väl en bit ifrån och gav värsta hatblicken innan hon tassade iväg i sin speciella gång. Skumt. Mycket skumt. Kristina och hennes kompisar hade aldrig sett eller hört nåt liknande under sina år här...
Åh, det var så kul att träffa Kristina! Tror att hon uppskattade att se oss minst lika mycket om inte mer. Alltid skönt att vara saknad. Själv tyckte jag det var fantastiskt skönt att äta indisk mat och bli riktigt proppmätt. Vår erfarenhet av det vietnamesiska köket är väl inte så lysande hittils. Billigt men ganska smaklöst och ser mer eller mindre lite skumt ut. Kristina fick oss dessutom att göra två saker som jag nog trott att jag skulle vänta lite med. För det första åkte vi vespa. Tre vuxna på en och Nick sa att vi tre motsvarde minst fem vietnameser. Jag tror honom...För det andra höll vi på att inte hitta hotellet eftersom det var igenbommat när vi kom tillbaka. Vi fick ringa på den lilla pyttelilla diskreta klockan som knappt syntes och väcka de stackars vietnameserna som sov i entren. Var ju skönt att vi blev insläppta.
Det är lite "kul" med poliserna här. De åker runt i sin bil och ser stränga ut men ingen vet egentligenad de gör. Kristina berättade att det är utegångsförbud efter 24 men ingen bryr sig egentligen om det och ingenting händer heller för den delen. Pubarna varnar varandra och jalusierna rullas ned, dörren låses tills polisern slutat banka på dörren. Sen forstsätter allt som vanligt och ingen tar någon större notis. Det är så det är en helt vanlig kväll.
Det är varmt och skönt. Hörde att det var 4+ i Göteborg igår morse. Här var väl runt 27+ ..hehe...Känslan är ganska lik växthus, typ palmhuset. Ganska behagligt förutom att man har en dålig hårdag konstant men jag har insett att det är så det blir här nu. Det och en ständig klibbig känsla. Har iof fått höra att det är ganska svalt för årstiden, 30-35 är mer normalt...
Jag hade en illusion av att man skulle kunna ta en tidig joggingtur. Ha! Hur skulle det gå till? Det finns absolut ingen plats någonstans. Vid Ho-Chi-Minhs grav finns ett stort öppet torg co det går går folk fram och tillbaka (baklänges alltså!)och gör massa konstiga armrörlser som är någon slags träning. Den första jag såg tyckte jag lite synd om. Stackarn, säkert sjuk på nåt vis. Men sen såg jag rätt mpnga göra massa konstiga saker med sina armar så, helt normalt här.
Tiden rullar fantastiskt snabbt här. Redan fjärde dagen. Vi har gått och gått hela dagarna och känt in oss på staden. Känns som vi landar lite mer för varje dag som går. Nu har vi bytt hotell och bor på ett mysigt som ligger i en liten avkrok på en gata vilket betyder att man inte lika tydligt hör trafiken och det evinnerliga tutandet som man stundvis har vant sig vid och för det mesta blir mer eller mindre galen av. Den gamla delen av stan,som vi bor i, känns ändå väldigt trygg och säker att vara och förflytta sig i. Jag har ingen känsla av att bli rånad eller påhoppad. Ja tills igår då kanske. Vi sitter helt fredligt, pratar och dricker öl när jag hör en kraftig duns och det visar sig att en liten tunn och galen kvinna har gått fram och slagit till Jan-e i ryggen allt vad hon orkar. Efter detta stod hon länge och väl en bit ifrån och gav värsta hatblicken innan hon tassade iväg i sin speciella gång. Skumt. Mycket skumt. Kristina och hennes kompisar hade aldrig sett eller hört nåt liknande under sina år här...
Åh, det var så kul att träffa Kristina! Tror att hon uppskattade att se oss minst lika mycket om inte mer. Alltid skönt att vara saknad. Själv tyckte jag det var fantastiskt skönt att äta indisk mat och bli riktigt proppmätt. Vår erfarenhet av det vietnamesiska köket är väl inte så lysande hittils. Billigt men ganska smaklöst och ser mer eller mindre lite skumt ut. Kristina fick oss dessutom att göra två saker som jag nog trott att jag skulle vänta lite med. För det första åkte vi vespa. Tre vuxna på en och Nick sa att vi tre motsvarde minst fem vietnameser. Jag tror honom...För det andra höll vi på att inte hitta hotellet eftersom det var igenbommat när vi kom tillbaka. Vi fick ringa på den lilla pyttelilla diskreta klockan som knappt syntes och väcka de stackars vietnameserna som sov i entren. Var ju skönt att vi blev insläppta.
Det är lite "kul" med poliserna här. De åker runt i sin bil och ser stränga ut men ingen vet egentligenad de gör. Kristina berättade att det är utegångsförbud efter 24 men ingen bryr sig egentligen om det och ingenting händer heller för den delen. Pubarna varnar varandra och jalusierna rullas ned, dörren låses tills polisern slutat banka på dörren. Sen forstsätter allt som vanligt och ingen tar någon större notis. Det är så det är en helt vanlig kväll.
Det är varmt och skönt. Hörde att det var 4+ i Göteborg igår morse. Här var väl runt 27+ ..hehe...Känslan är ganska lik växthus, typ palmhuset. Ganska behagligt förutom att man har en dålig hårdag konstant men jag har insett att det är så det blir här nu. Det och en ständig klibbig känsla. Har iof fått höra att det är ganska svalt för årstiden, 30-35 är mer normalt...
Jag hade en illusion av att man skulle kunna ta en tidig joggingtur. Ha! Hur skulle det gå till? Det finns absolut ingen plats någonstans. Vid Ho-Chi-Minhs grav finns ett stort öppet torg co det går går folk fram och tillbaka (baklänges alltså!)och gör massa konstiga armrörlser som är någon slags träning. Den första jag såg tyckte jag lite synd om. Stackarn, säkert sjuk på nåt vis. Men sen såg jag rätt mpnga göra massa konstiga saker med sina armar så, helt normalt här.
Kommentarer
Trackback
