Paus i arbetet
Söta barn finns det massor av
Hoan Kiem
Lunchpaus
Mat, mat, mat
Äntligen har jag sovit. Det har varit lite si och så med den saken. Så många saker som snurrat i huvudet. Många tankar och intryck att sortera. Men inatt sov jag som en stock och börjar slappna av och kunna njuta mer. Skönt!
Tiden rullar fantastiskt snabbt här. Redan fjärde dagen. Vi har gått och gått hela dagarna och känt in oss på staden. Känns som vi landar lite mer för varje dag som går. Nu har vi bytt hotell och bor på ett mysigt som ligger i en liten avkrok på en gata vilket betyder att man inte lika tydligt hör trafiken och det evinnerliga tutandet som man stundvis har vant sig vid och för det mesta blir mer eller mindre galen av. Den gamla delen av stan,som vi bor i, känns ändå väldigt trygg och säker att vara och förflytta sig i. Jag har ingen känsla av att bli rånad eller påhoppad. Ja tills igår då kanske. Vi sitter helt fredligt, pratar och dricker öl när jag hör en kraftig duns och det visar sig att en liten tunn och galen kvinna har gått fram och slagit till Jan-e i ryggen allt vad hon orkar. Efter detta stod hon länge och väl en bit ifrån och gav värsta hatblicken innan hon tassade iväg i sin speciella gång. Skumt. Mycket skumt. Kristina och hennes kompisar hade aldrig sett eller hört nåt liknande under sina år här...
Åh, det var så kul att träffa Kristina! Tror att hon uppskattade att se oss minst lika mycket om inte mer. Alltid skönt att vara saknad. Själv tyckte jag det var fantastiskt skönt att äta indisk mat och bli riktigt proppmätt. Vår erfarenhet av det vietnamesiska köket är väl inte så lysande hittils. Billigt men ganska smaklöst och ser mer eller mindre lite skumt ut. Kristina fick oss dessutom att göra två saker som jag nog trott att jag skulle vänta lite med. För det första åkte vi vespa. Tre vuxna på en och Nick sa att vi tre motsvarde minst fem vietnameser. Jag tror honom...För det andra höll vi på att inte hitta hotellet eftersom det var igenbommat när vi kom tillbaka. Vi fick ringa på den lilla pyttelilla diskreta klockan som knappt syntes och väcka de stackars vietnameserna som sov i entren. Var ju skönt att vi blev insläppta.
Det är lite "kul" med poliserna här. De åker runt i sin bil och ser stränga ut men ingen vet egentligenad de gör. Kristina berättade att det är utegångsförbud efter 24 men ingen bryr sig egentligen om det och ingenting händer heller för den delen. Pubarna varnar varandra och jalusierna rullas ned, dörren låses tills polisern slutat banka på dörren. Sen forstsätter allt som vanligt och ingen tar någon större notis. Det är så det är en helt vanlig kväll.
Det är varmt och skönt. Hörde att det var 4+ i Göteborg igår morse. Här var väl runt 27+ ..hehe...Känslan är ganska lik växthus, typ palmhuset. Ganska behagligt förutom att man har en dålig hårdag konstant men jag har insett att det är så det blir här nu. Det och en ständig klibbig känsla. Har iof fått höra att det är ganska svalt för årstiden, 30-35 är mer normalt...
Jag hade en illusion av att man skulle kunna ta en tidig joggingtur. Ha! Hur skulle det gå till? Det finns absolut ingen plats någonstans. Vid Ho-Chi-Minhs grav finns ett stort öppet torg co det går går folk fram och tillbaka (baklänges alltså!)och gör massa konstiga armrörlser som är någon slags träning. Den första jag såg tyckte jag lite synd om. Stackarn, säkert sjuk på nåt vis. Men sen såg jag rätt mpnga göra massa konstiga saker med sina armar så, helt normalt här.
Tiden rullar fantastiskt snabbt här. Redan fjärde dagen. Vi har gått och gått hela dagarna och känt in oss på staden. Känns som vi landar lite mer för varje dag som går. Nu har vi bytt hotell och bor på ett mysigt som ligger i en liten avkrok på en gata vilket betyder att man inte lika tydligt hör trafiken och det evinnerliga tutandet som man stundvis har vant sig vid och för det mesta blir mer eller mindre galen av. Den gamla delen av stan,som vi bor i, känns ändå väldigt trygg och säker att vara och förflytta sig i. Jag har ingen känsla av att bli rånad eller påhoppad. Ja tills igår då kanske. Vi sitter helt fredligt, pratar och dricker öl när jag hör en kraftig duns och det visar sig att en liten tunn och galen kvinna har gått fram och slagit till Jan-e i ryggen allt vad hon orkar. Efter detta stod hon länge och väl en bit ifrån och gav värsta hatblicken innan hon tassade iväg i sin speciella gång. Skumt. Mycket skumt. Kristina och hennes kompisar hade aldrig sett eller hört nåt liknande under sina år här...
Åh, det var så kul att träffa Kristina! Tror att hon uppskattade att se oss minst lika mycket om inte mer. Alltid skönt att vara saknad. Själv tyckte jag det var fantastiskt skönt att äta indisk mat och bli riktigt proppmätt. Vår erfarenhet av det vietnamesiska köket är väl inte så lysande hittils. Billigt men ganska smaklöst och ser mer eller mindre lite skumt ut. Kristina fick oss dessutom att göra två saker som jag nog trott att jag skulle vänta lite med. För det första åkte vi vespa. Tre vuxna på en och Nick sa att vi tre motsvarde minst fem vietnameser. Jag tror honom...För det andra höll vi på att inte hitta hotellet eftersom det var igenbommat när vi kom tillbaka. Vi fick ringa på den lilla pyttelilla diskreta klockan som knappt syntes och väcka de stackars vietnameserna som sov i entren. Var ju skönt att vi blev insläppta.
Det är lite "kul" med poliserna här. De åker runt i sin bil och ser stränga ut men ingen vet egentligenad de gör. Kristina berättade att det är utegångsförbud efter 24 men ingen bryr sig egentligen om det och ingenting händer heller för den delen. Pubarna varnar varandra och jalusierna rullas ned, dörren låses tills polisern slutat banka på dörren. Sen forstsätter allt som vanligt och ingen tar någon större notis. Det är så det är en helt vanlig kväll.
Det är varmt och skönt. Hörde att det var 4+ i Göteborg igår morse. Här var väl runt 27+ ..hehe...Känslan är ganska lik växthus, typ palmhuset. Ganska behagligt förutom att man har en dålig hårdag konstant men jag har insett att det är så det blir här nu. Det och en ständig klibbig känsla. Har iof fått höra att det är ganska svalt för årstiden, 30-35 är mer normalt...
Jag hade en illusion av att man skulle kunna ta en tidig joggingtur. Ha! Hur skulle det gå till? Det finns absolut ingen plats någonstans. Vid Ho-Chi-Minhs grav finns ett stort öppet torg co det går går folk fram och tillbaka (baklänges alltså!)och gör massa konstiga armrörlser som är någon slags träning. Den första jag såg tyckte jag lite synd om. Stackarn, säkert sjuk på nåt vis. Men sen såg jag rätt mpnga göra massa konstiga saker med sina armar så, helt normalt här.
Hanoi
Vilket drag, vilken stad! Oj, oj, oj! Trodde aldrig jag skulle overleva farden fran flygplatsen till hotellet for att borja fran borjan. En snall och van liten kille korde oss. Har galler regeln tuffast kor forst. Man sicksackar sig fram och tutar allt vad man orkar oavsett om det ar nagon i vagen eller inte. Man kor om dar man hittar sig en plats. Far val vara glad att 1: Vi kom helskinnade fram och 2:Den lilla flicka som mejades ner i farten verkade klara sig skapligt. Sag inte riktigt eftersom var chaffaur hade brattom vidare...
Vi bor i den gamla delen av staden och har ar ett myller utan dess like. Tva miljoner vespor som fraktar allt som behover fraktas - allt fran familjen till plattTV och ankor till berg av lador och kartonger Man susar fram i full fart, tutar hela tiden SMS:r samtidigt som man sicksackar sig fram bland alla andra vesp-kompisar. Pa nagot satt ar det organiserat kaos. Trafiken flyter pa efter sina egna regler och trots den enorma folkmassa som dygnet runt verkar vara i rorelse och pa vag nagostans, kanns trafiken inte hetsig och stressig pa det satt man kan uppleva i Sydeuropa. Det ar ingen som viftar med armarna ilsket eller vill sla nagon. Hjalm, nja kanske mamma och pappa men minstingen (-arna) i familjen far noja sig med en keps i basta fall. Apropa hjelm forresten! Har finns en del snygga varianter jag kan tipsa om: Modell keps i alla mojliga farg- och monster kombinatier. Vespan ar for ovrigt en bra siesta-sang nar man behover ta sig en tupplur mitt pa dagen. Fattar inte hur man haller balansen men a andra sidan ar jag ju typ dubbelt sa stor som de flesta har.
Har bor och lever man sitt liv pa gatan. Overallt har man sina sma kok, minibord och stolar (tank modell mindre av de plastbarn stolar som vi brukar ha till barnen hemma) dar man sitter och ater, pysslar med nagot eller bara sitter. Manniskorna ar vanliga, snalla och duktiga pa att lura av oss pengar. Jag maste verligen bli duktigare pa att pruta! Priset varierar konstant men a andra sidan ar allt billigt aven om vi betalar det dubbla jamfort med vietnameserna. Idag kostade t ex lunchen ca 10:- for tre av oss. For den fjarde kostade det 5:-. Sadar ar det hela tiden oavsett om vad det handlar om...
En annan rolig sak har ar deras affaride som gar pa att varje gata har sin nich. Det ar t ex mjuka gatan. Dar sljer man blojor,handukar, savetter, papper mm. Sen finns metallgatan dar allt fran husgerad verktyg och brevlador finns pa en gata. Sen har vi prydnasaksgatan och sa dar haller det pa. Ganska prakiskt tycker jag som gillar att veta att jag kopt det basta. Hade gatt mycket snabbare att handla...
Idag skulle vi kopa kontantkort till vara telefoner. Vi gick pa elektronikgatan och tyckte att det kanske skulle kunna finnas dar. Nixpix. Jag fragade i alla mojliga konstiga sma kiosker men nej. Till slut upptackte vi ett "hal i vaggen" som visade sig vara en lang smal korridor dar det langst in stod uppstallt en gang TV-apparater och var en typ av sportbar. (Joda Johan, du hade overlevt har. Verkar som vietnameserna gillar fotboll har oxa!) Hur som helst, har fanns telefonkorten. Vi betalade 100:- for 80minuter - sade han, och jag misstanker att det var minst dubbelt sa dyrt som vi skulle gatt med pa med den nojda minen som halsade oss valkomna tillbaka ...haha... Har varit har i tva dagar och borjar kanna mig lite hemma pa nagot satt. Har borjat vanja mig vid allt hysteriskt tutande och hor numer mest de avikande signalerna, typ backande lastbil ljud fast monterat pa en en vespa i full fart framat och tricket att ta sig over gatorna funkar riktigt bra. Alltsa glom att nagon stannar eller ens saktar ned om du star intill kanten. Man gar sakta i jamn fart utan att stanna och trafiken fortsatter men kor runt dig. Intressannt och omtumlande. Manga tankar snurrar i huvudet och har finns mycket att se och gora. Pa tisdag ar det sjukhuset som galler.
Vi hors!
Vi bor i den gamla delen av staden och har ar ett myller utan dess like. Tva miljoner vespor som fraktar allt som behover fraktas - allt fran familjen till plattTV och ankor till berg av lador och kartonger Man susar fram i full fart, tutar hela tiden SMS:r samtidigt som man sicksackar sig fram bland alla andra vesp-kompisar. Pa nagot satt ar det organiserat kaos. Trafiken flyter pa efter sina egna regler och trots den enorma folkmassa som dygnet runt verkar vara i rorelse och pa vag nagostans, kanns trafiken inte hetsig och stressig pa det satt man kan uppleva i Sydeuropa. Det ar ingen som viftar med armarna ilsket eller vill sla nagon. Hjalm, nja kanske mamma och pappa men minstingen (-arna) i familjen far noja sig med en keps i basta fall. Apropa hjelm forresten! Har finns en del snygga varianter jag kan tipsa om: Modell keps i alla mojliga farg- och monster kombinatier. Vespan ar for ovrigt en bra siesta-sang nar man behover ta sig en tupplur mitt pa dagen. Fattar inte hur man haller balansen men a andra sidan ar jag ju typ dubbelt sa stor som de flesta har.
Har bor och lever man sitt liv pa gatan. Overallt har man sina sma kok, minibord och stolar (tank modell mindre av de plastbarn stolar som vi brukar ha till barnen hemma) dar man sitter och ater, pysslar med nagot eller bara sitter. Manniskorna ar vanliga, snalla och duktiga pa att lura av oss pengar. Jag maste verligen bli duktigare pa att pruta! Priset varierar konstant men a andra sidan ar allt billigt aven om vi betalar det dubbla jamfort med vietnameserna. Idag kostade t ex lunchen ca 10:- for tre av oss. For den fjarde kostade det 5:-. Sadar ar det hela tiden oavsett om vad det handlar om...
En annan rolig sak har ar deras affaride som gar pa att varje gata har sin nich. Det ar t ex mjuka gatan. Dar sljer man blojor,handukar, savetter, papper mm. Sen finns metallgatan dar allt fran husgerad verktyg och brevlador finns pa en gata. Sen har vi prydnasaksgatan och sa dar haller det pa. Ganska prakiskt tycker jag som gillar att veta att jag kopt det basta. Hade gatt mycket snabbare att handla...
Idag skulle vi kopa kontantkort till vara telefoner. Vi gick pa elektronikgatan och tyckte att det kanske skulle kunna finnas dar. Nixpix. Jag fragade i alla mojliga konstiga sma kiosker men nej. Till slut upptackte vi ett "hal i vaggen" som visade sig vara en lang smal korridor dar det langst in stod uppstallt en gang TV-apparater och var en typ av sportbar. (Joda Johan, du hade overlevt har. Verkar som vietnameserna gillar fotboll har oxa!) Hur som helst, har fanns telefonkorten. Vi betalade 100:- for 80minuter - sade han, och jag misstanker att det var minst dubbelt sa dyrt som vi skulle gatt med pa med den nojda minen som halsade oss valkomna tillbaka ...haha... Har varit har i tva dagar och borjar kanna mig lite hemma pa nagot satt. Har borjat vanja mig vid allt hysteriskt tutande och hor numer mest de avikande signalerna, typ backande lastbil ljud fast monterat pa en en vespa i full fart framat och tricket att ta sig over gatorna funkar riktigt bra. Alltsa glom att nagon stannar eller ens saktar ned om du star intill kanten. Man gar sakta i jamn fart utan att stanna och trafiken fortsatter men kor runt dig. Intressannt och omtumlande. Manga tankar snurrar i huvudet och har finns mycket att se och gora. Pa tisdag ar det sjukhuset som galler.
Vi hors!
29 april
Nuuu är det dags. Kära nån vad (res)febrig jag har varit hela natten. Vaknat o kollat på klockan o trott jag försovit mig minst hundra gånger. Ska bli skönt när man sitter på flyget och liksom ändå inte kan göra nåt annat än bara sitta där.
Väderutsikter för Hanoi imorgon: 27 grader:)
Hög tid att rusa till bussen. Vi hörs!
Väderutsikter för Hanoi imorgon: 27 grader:)
Hög tid att rusa till bussen. Vi hörs!
19 April
Redo ja. Det är jag ju men frågan är hur det är med de däringa vulkanerna? Tänka sig att de skulle vakna till nu. Just precis nu. Känns lite darrigt. 10 dagar kvar. Nedräkningen fortsätter. Listorna bockas av och jag är numera Ducoral-klar oxå.
Besökte vårdcentralen häromdagen för att fylla på lite i medicinförrådet. Min läkare ser ut precis som tomten på julafton. Ni vet han som säger: -" Säg mamma" höhöhö hahaha. Stort vitt yvigt hår. Han brukar ägna en stund av besöket till att förklara och noga berätta om hur han själv mår och hur hans arbetssituation ser ut för tillfället. Han har mycket att göra. Han är helt slut. Han skulle minsann oxå behöva ut och åka. Jodå, han har rest en del. Och han samlar på vykort. -"Så skriver du ett till mig från Vietnam". Alltså inte som fråga utan mer som order. -"Nu har jag ju skrivit intyg och fixat recept, det är förresten inget mer du behöver?" Jag tog ett antibiotikarecept oxå för säkerhets skull, nu känner jag ju att lite lugnande kanske skulle vart fint på flyget. Får väl kompensera med en rejäl GT kanske. OM jag nu sitter där vill säga.
Hela tiden är det ett stort OM just nu. OM jag åker behöver jag t ex en ryggsäck jag gått och kikat lite på, ett myggnät är oxå rätt käckt men OM jag inte skall dit är det helt onödigt. Åh, jag gillar inte OM.
Besökte vårdcentralen häromdagen för att fylla på lite i medicinförrådet. Min läkare ser ut precis som tomten på julafton. Ni vet han som säger: -" Säg mamma" höhöhö hahaha. Stort vitt yvigt hår. Han brukar ägna en stund av besöket till att förklara och noga berätta om hur han själv mår och hur hans arbetssituation ser ut för tillfället. Han har mycket att göra. Han är helt slut. Han skulle minsann oxå behöva ut och åka. Jodå, han har rest en del. Och han samlar på vykort. -"Så skriver du ett till mig från Vietnam". Alltså inte som fråga utan mer som order. -"Nu har jag ju skrivit intyg och fixat recept, det är förresten inget mer du behöver?" Jag tog ett antibiotikarecept oxå för säkerhets skull, nu känner jag ju att lite lugnande kanske skulle vart fint på flyget. Får väl kompensera med en rejäl GT kanske. OM jag nu sitter där vill säga.
Hela tiden är det ett stort OM just nu. OM jag åker behöver jag t ex en ryggsäck jag gått och kikat lite på, ett myggnät är oxå rätt käckt men OM jag inte skall dit är det helt onödigt. Åh, jag gillar inte OM.
9 April
...20 dagar kvar innan avresa. Kan inte fatta att det snart är dags. Känns som det var igår det var första dagen på skolan och rektorn höll sitt välkomsttal där hon berättade om alla spännande saker vi hade att se fram emot under våra kommande tre år på skolan. "- så kan ni åka till barnsjukhuset i Hanoi på valbar kurs termin 5"
De där orden etsade sig fast i min hjärna. Kunde jag verkligen det? Jag? Marie? Utan familjen i fem veckor? Hur som helst så bestämde jag mig där och då att jag skulle försöka. En chans jag helt enkelt inte kunde låta passera obemärkt förbi. Det kittlade äventyret i mig alldeles för mycket... Jag letade stipendier och terroriserade folk som varit där med tusen frågor och blev bara mer och mer sugen ju mer jag fick veta.
Studiebesök på barnkliniken för att få en inblick i hur det funkar i Sverige. Kändes bra för mig att ha något att jämföra med. "Lektion" med gäststudenter från Hanoi. Jag var alldeles trött i huvudet av koncentration efter 1 (!) timmas lyssnande på vietnames-engelska. Undras lite hur det skall kännas i fem veckor... Vaccinerad. Pass och visum fixat. Resehandboken välläst. Keen-sandalerna inköpta. Börjar bli redo.
De där orden etsade sig fast i min hjärna. Kunde jag verkligen det? Jag? Marie? Utan familjen i fem veckor? Hur som helst så bestämde jag mig där och då att jag skulle försöka. En chans jag helt enkelt inte kunde låta passera obemärkt förbi. Det kittlade äventyret i mig alldeles för mycket... Jag letade stipendier och terroriserade folk som varit där med tusen frågor och blev bara mer och mer sugen ju mer jag fick veta.
Studiebesök på barnkliniken för att få en inblick i hur det funkar i Sverige. Kändes bra för mig att ha något att jämföra med. "Lektion" med gäststudenter från Hanoi. Jag var alldeles trött i huvudet av koncentration efter 1 (!) timmas lyssnande på vietnames-engelska. Undras lite hur det skall kännas i fem veckor... Vaccinerad. Pass och visum fixat. Resehandboken välläst. Keen-sandalerna inköpta. Börjar bli redo.
